Min förlossningsberättelse

Den 19 maj 2023 kl 17:45 födde jag mitt tredje barn hemma i vardagsrummet. Min vän och hennes två barn hade precis åkt hem efter att vi umgåtts hela dagen. Min man kom hem i samma stund som dem åkte och vi satte oss i kvällssolen för att småprata om dagen. Jag var trött i kroppen men kände mig samtidigt påfylld av energi . Jag satt i solstolen och lutade mig tillbaka med benen på högläge för att vila mina trötta ben efter en lång dag. I samma sekund som jag lutar mig tillbaka kommer en sammandragning som är lite mer intensiv än de jag haft tidigare (på grund av överansträngning).

Min man stannar upp och frågar om det är igång!? Sammandragningen gick över lika snabbt så jag svarar att jag inte riktigt vet och jag går på toaletten för att kissa (en full blåsa kan också skapa sammandragningar) Ingen blödning eller slempropp som skulle indikera på att det var igång.

Min man valde att ringa sina föräldrar och be dem köra ner för säkerhets skull då de har en 45 minuters bilfärd.

Jag gick och lade mig på soffan och säger till min man att det nog ändå är lite onödigt att de kommer. Ingenting händer så jag ber min man att ringa hans föräldrar och be dem vända då det inte hänt något mer på ca 10 minuter. (Mina tidigare förlossningar har alltid varit otroligt tydliga med när de är igång)

Han ringer sin pappa som redan sitter i bilen och i samma sekund som han ska säga att det verkar vara falskt larm så får jag en sådan kraftig värk så både jag och min man förstår att nu drar det igång!! Det drog igång med full kraft, så jag ropar till min man att be dem att gasa på för det här kommer gå undan.

Jag ringer mina barnmorskor direkt och berättar läget och ber dem komma.

Jag får verkligen fokusera på att inte få panik då smärtan accelerera och det är inte mycket eller långa pauser. Jag ligger på soffan med slutna ögon, andas in genom näsan och pustar ut genom munnen. I värkarna hummar jag och gungar på benen för att slappna av i kroppen.

Min stora pojke kommer och undrar vad det är med mig och i en värkpaus berättar jag lugnt för honom att lillebror är påväg och jag måste andas så som jag gör för att hantera smärtan. Han svara lugnt -Okej mamma, jag ska andas med dig säger han med stolthet och så andas han och är vid min sida. Mitt mamma hjärta fylldes av sådan glädje och kärlek för hans fina stöd.

Han hjälper sedan till att fylla poolen så min man kan packa ihop det sista innan farfar kommer. Strax innan de åker sitter mina båda pojkar hos mig och är exalterade över vad som ska ske. Liggandes på soffan pussar jag dem hejdå och hör dem lämna huset. Jag känner starkt att jag behöver komma i den varma poolen för det är så intensivt nu och jag förstår att mina barnmorskor troligen inte kommer att hinna. Den ena barnmorskan utgår från Lund och den andra från Malmö så de hade ca 60 minuter bilfärd.

Jag landar i poolen med min mans hjälp. Det varma vattnet får mig att slappna av och jag provar lite olika ställningar för att till slut ligga halvt på sidan när krystvärkarna kommer. Krystvärkarna var otroligt kraftfulla och jag kände hur processen gick framåt. Jag visualiserade mitt barn hur han succesivt trängde ner och att jag snart skulle få upp honom på bröstet. Jag kände hur huvudet pressades ner och till slut var huvudet ute. Allting går så fort och min man förbereder för att hjälpa till att ta emot honom och i nästa krystvärk drar jag upp mitt barn på bröstet och han tar sitt första andetag i min famn med ett skrik.

1 minut senare kliver min ena barnmorska in genom dörren och möts av två lite chockade föräldrar och bebisskrik. Hon kliv er in med sitt lugnt och checkar av så vi mår bra.

I bakgrunden spelas min musik lista som jag förberett, gardinerna är fördragna, lavendeloljan doftar från min diffuser, min man och mina barnmorskor är hos mig. Allt är så lugnt runtomkring och jag ligger kvar i poolen för att bara ta in och landa i att han ligger på min bröstkorg. Mina tårar rinner längs min kind och jag känner sådan enorm tacksamhet. Där ligger vi en god stund, jag och min nyfödda bebis tätt intill och bara njuter.

Förlossningen gick otroligt snabbt och från första värken till att han var ute tog det 1 h och 15 minuter ca. Smärtan var otroligt intensiv då det inte var några långa pauser men jag kände mig ändå lugn och trygg hela vägen.

Vi hade aldrig hunnit in till sjukhuset då barnen var hemma och det åkte bara en kort stund innan lillebror föddes.

Det var en planerad hemförlossning tillsammans med Föda i Skåne och jag är enormt tacksam för att jag gjorde det!! Kända ansikten, deras kunskap och trygghet som dem förmedlade var oslagbar! Trots den intensiva smärtan så var detta det mäktigaste jag har upplevt. Jag kände mig stärkt, kände tillit till kroppen, till lugnet runtomkring och att det var på mina villkor.

Tack för att du ville läsa min förlossningsberättelse. Om det är något du undrar över så får du gärna höra av dig!

Värme Jennica